Tänkte börja med att ge er en liten inblick i mitt liv så ni
vet var jag kommer ifrån, och framförallt var övervikten kommer
ifrån.Som liten ( 0-3 år) var jag ganska stor, har fått höra att jag
helst satt för mig själv och åt hela tiden. Kunde visst trycka i mig en
hel banan utan problem som 2-åring. Redan då älskade jag mat, och jag
kommer för den delen alltid att göra det, men i mindre mängd. Med åren
försvann också fettet och jag var en väldigt tanig 6-åring som
fortfarande gärna höll mig för mig själv. Jag började mobbas redan i
förskolan vilket gjorde mig till en ganska introvert och blyg tjej. För
att spä på det hela så var min mamma skild från min biologiska pappa (
redan när jag var liten bebis) och hon hade gift om sig med en annan man
ganska snabbt. Denna man blev min pappa, min underbara pappa men
självklart skildes de också när jag var 7 år. Kan ni tänka er att jag
blev ännu mer mobbad då, för jag var den enda som hade skilda föräldrar,
dubbelt upp!! På nåt vänster så fixade jag lågstadiet, mellanstadiet
och högstadiet med ganska dåliga betyg och en psykisk mobbning att lägga
till. Längdmässigt stannade jag på blyga 173 cm (hade en önskan att bli
längre, vilket jag idag är tacksam över att jag inte blev) och som mest
vägde jag 58kg. Det jag inte förstod då var att 58 kg inte är så mycket
till min längd, själv tyckte jag att jag var alldeles för tjock! Det hör
också till att min mamma under hela min uppväxt har stått framför spegeln och klagat över hur
fet hon varit trots att skelettet synts vilket i sin tur gjorde att jag
tyckte jag var extremt tjock eftersom mina ben inte syntes lika mkt som
hennes.
I alla fall, när det
kommer till träning har jag väl inte varit så noga med det under mina
tonår, men däremot så dansade jag mycket. Älskade att dansa och gick
till och med med i en dansgrupp. Vintern 1996 träffade jag min första
pojkvän, han var 4 år äldre och praktiskt taget dyrkade marken jag gick
på. Tack vare detta så minskade mobbningen mot mig, han fick mitt
självförtroende att öka och jag började gilla mig själv lite grand. Jag
började gymnasiet, fick nya vänner och 1999 blev jag anställd som
barnpassare på gymet jag samma år börjat träna på. Tog studenten 2000,
började jobba inom hemtjänsten innan jag fick jobb som personlig tränare
på gymet!
Ungefär samtidigt
började min pojkvän sakta trycka ner mig, utan att jag märkte något.
Först i efterhand insåg jag hur det låg till! Jag jobbade och tränade
varje dag och min kropp mådde bra. Samtidigt hade en annan sjukdom
börjat smyga sig in, tröstätning. Utåt sett var jag den som åt nyttigt,
tränade varje dag och hjälpte andra att gå ner i vikt, men invändigt
förde jag en kamp mot sötsakerna och maten. Jag började småäta, gömde
godis och choklad där ingen tittade, tröst åt när jag mådde dåligt. Allt
detta samtidigt som jag tränade, så det syntes ju inte på vågen direkt.
Inte förrän jag sa upp mig (pga hemsk chef) och började jobba inom
äldreomsorgen. Jag la helt av med träningen, åt av allt det goda på
jobbet och fortsatte smygäta hemma. Under tiden så blev min pojkvän, nu
även sambo (är dock inte tillsammans med honom längre) värre med sin
psykiska misshandel. Han började kalla mig äcklig och fet, intalade mig
att ingen annan skulle vilja ha mig om jag lämnade honom, han laddade
ner porrfilmer och bilder på nakna tjejer och sa att det var för att han
"måste ju ha nåt snyggt att titta på ibland". Jag accepterade eftersom
han redan hade intalat mig att jag var äcklig och ful.
Under
åren 2002-2007 gick jag upp ca 30 kilo, tack vare allt småätande och
noll träning.1 juni 2007 tog jag modet till mig och lämnade min sambo,
med allt vad det innebar (våldtäkt, självmordshot osv). Jag bodde hos
mina föräldrar tills jag flyttade till annan stad. Den sommaren gick jag
ner 14 kilo med hjälp av träning och kost och jag började må bra igen.
Jag flyttade som sagt, träffade en man och blev snabbt gravid. Skrev in
mig hos barnmorskan med en vikt på 98 kg (gick upp några kärlekskilon
innan), gick upp 12 kilo (mest vätska) och när min dotter föddes 2008
gick jag ner allt + lite till. Har sedan dess pendlat upp och ner i vikt
(mest upp) och har inte riktigt tagit tag i mitt liv. Dotterns pappa
var ju till råga på allt en gottegris och det var godis och pizza var
och varannan dag.
2011
tog det slut mellan oss och jag träffade min nuvarande sambo. En man
som tränar varje dag och ser bra ut. Kärlek vid första ögonkastet och
jag flyttade in. Började träna jag med (har crosstrainer och vikter
hemma, så inga ursäkter) men maten var fortfarande ett problem för mig.
Choklad varje dag, god (och mycket) mat osv.
Först
nu har jag börjat förstå vad allt handlar om, även om jag är utbildad
kostrådgivare och PI. Det handlar om att räkna alla kalorier, att minska
portionerna, inte äta godis varje dag och det viktigaste, att TRÄNA!!
Min
startvikt när jag började med det var 100.8 kg i början av juni. Jag
har nu lyckats gå ner till 96,1kg, med några få missöden längs vägen.
Idag är jag taggad till tusen och vet om att jag kommer att klara detta.
Mitt mål är att komma ner till 75 kg och sen ta det därifrån.
Hoppas ni har orkat läsa och gärna fortsätter följa min blogg. Bilder kommer att läggas ut med jämna mellanrum.
Ha en skön sommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar